”Klä inte flickbebisar i rosa och inte pojkbebisar i blått, utan låt dem upptäcka själva vad de vill vara” är en mening som jag hör överallt i Sverige sen jag flyttade hit i 2012. Jag tycker att det är dum, fjantig, löjlig,fånig – hur ni vill. Klä ditt barn i vilket färg du vill, och köp bilar till sonen, om det är vad du vill, eller en docka till flickan - om det är du som vill det. Om barnet väljer själv, låt den ta den leksak hen vill. Men sluta vara blinda och göra allt som samhället vill. Sluta följa alla ”jämställdhet tips” som vi får idag. Killar och tjejer är olika, och varför skulle vi försöka motverka det?
Jag läste en artikel på nyheter24, och i den skriver och kritiserar Linnea Cortes (”Linnéa Cortés, SDU”, 2015) en text av Tina Mishagi, en feminist som ger olika tips i hur vi uppnår jämställdhet. Hon skriver bland annat att männen ska ge kvinnorna chansen att ta plats. Linnea ifrågasätter hur detta kan vara jämställdhet? Om människor ska hålla tillbaka och inte nyttja sin fulla potential för att någon annan ska hinna före och ta ens plats. Hur är detta jämställdhet?
Linnea skriver att hon står upp för alla människors lika värde, och att män och kvinnor har biologiska olikheter vilket ger oss olika förutsättningar i livet. Hon menar att detta inte är något problem, det är bara så hur det ska vara. Enligt henne så når vi inte ett jämställt samhälle genom att förneka dessa olikheter, utan att vi först måste acceptera dem för att kunna arbeta vidare.
Som Hedlin skriver i sin bok (Hedlin, 2006, s. 11) förväxlar människor oftast begreppet jämställdhet med jämlikhet. Hon menar att det är viktig att definiera och reda ut hur begreppet ska tolkas.
Jag tycker att Linnea har rätt, och om vi fortsätter lyfta upp skillnaden mellan män och kvinnor som ett problem istället för att acceptera de och ta användning av dem, så kommer det ta en lång tid innan vi får en ”jämställt” samhälle. Feminister försöker övertala oss (kvinnor) att vi är förtryckta i samhället och att vi behöver deras hjälp. Jag ser mig själv inte som förtryckt, utan som en stark självständig kvinna. Om jag inte får t.ex. jobbet vilket innebär mycket tung fysiskt arbete eftersom jag är en kvinna och inte har rätt kompetens – ska jag verkligen behöva stämma arbetsgivaren eftersom jag inte fick jobbet pga min kön? Eller ett jobb som kräver mjukhet och finess, där man måste anställa mannen (som saknar den kompetens jämfört med den kvinna med rätt kompetens som också sökte jobbet), eftersom på detta ställe män är minoritet. Ska inte arbetsgivaren bestämma utifrån kompetensen och inte min kön? Vad tycker ni om allt detta med jämställdhet? Vet ni hur det är i andra länder jämfört med Sverige?
Hedlin, M. (2006). Jämställdhet, en del av skolans värdegrund (1. uppl). Stockholm: Liber.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag håller med dig om att män och kvinnor, pojkar och flickor, transmänniskor och queer, you name it, inte är likadana. Vi är olika och det är bra!
SvaraRaderaAtt vi ska klä våra barn neutralt för att låta de välja vilken färg de tycker om är en omöjlighet då alla färger uppbådar till någon sorts känsla, men jag känner inte heller att det är det som är det grundläggande problemet med ojämställdheten. Problemet är maktfördelningen som faktiskt är väldigt ojämn, vare sig man känner sig förtryckt eller inte (det är ju alla tiders att alla inte känner sig förtryckta!). Det handlar om att vissa har strukturella privilegier beroende på vilket kön man föds in i, att det finns normer som säger att det ena könet är bättre än det andra.
Vi som ska jobba i skolan har automatiskt ett ansvar i detta, mycket för att vi ska värna om våra barns och elevers bästa, men kanske främst för att det står i läroplanen att:
"Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet."
Det är vårt uppdrag att inte ensidigt påverka någon elev pga. vilket kön hen tillhör. Vi ska låta alla barn, oavsett kön, veta att deras möjligheter inte är begränsade pga. att de är pojke eller flicka. Det betyder inte att vi ska säga till en pojke att han ska bli sjuksyster (generaliserande, jag vet) bara för att. Vi ska inte begränsa åt något håll - helt enkelt.
Jag förstår att vi kan ha olika syn på detta, och det respekterar jag! Och jag förstår att det är svårt att förstå detta, när man själv har en annan grundläggande syn. På samma sätt som jag skulle ha svårt att förstå jargongen i ett annat land, där normen kanske är annorlunda.
Tack för en god tankeuppbådare!:)
Jag håller inte alls med. Du pratar om att barnet själv väljer vilken leksak den ska ha. Dock fungerar det ju inte så i praktiken i och med att föräldrarna köper leksaker och placerar dem i hemmet. Detta utifrån vad de tycker passar till könet på barnet.
SvaraRaderaJag förstår inte riktigt detta med att "feminister försöker övertala kvinnor till att de är förtryckta". Så det är okej att t.ex. män har högre lön än kvinnor, oavsett att de har samma kompetens? Jag tycker att det känns väldigt tråkigt att veta att de män som går exakt samma utbildning som jag just nu kommer att få högre lön än mig. Enligt Lönestatistik har män medellönen på 27.225kr/månad, medan kvinnor har 26.000. Det skiljer mer än tusen kronor. Det tycker jag är lite märkligt.
Jag håller liksom Julia inte heller med dig. Visst kan det verka löjligt att färgen har betydelse fast samtidigt ger just färgerna bemötandet. Ett blåklätt barn bemöts ofta som en kille och därefter, liksom ett rosaklätt möts som att det är en tjej och därefter.
SvaraRaderaJa, våra kön är olika men det är vår förlegade kvinnosyn som präglar vårt samhälle och det som på ytan ser jämlikt t är om man skrapar lite egentligen mer ojämlikt än vad vi vill se.
Varför ska en man som Julia beskriver det tjäna mer än mig? Varför ska en man som du själv skriver inte kunna vara mjuk och besitta en finess och därför få ett arbete utifrån det få ett arbete, vad är det som gör att det anses kvinnligt och att en kvinna då är mer lämplig?
Det här skaver i mig, mina döttrar ska växa upp i ett samhälle där ett nej inte är et nej eftersom de redan från början får lära sig att killar gör si eller så för att de är just killar och att de inte ska vara ena gnällspikar - han gillar dig ju bara. Jag tänker inte vara den mamma som sitter i en rättegång för att någon av mina döttrar våldtagits och behöva lyssna på hur fel de gjorde som hade kjol, var berusade eller kanske menade ja fast de sa nej eftersom de vet hur killar är - det är förlängningen av hur vi möter barnen utifrån deras färger och inrotade förlegade samhällssyn - där måste vi stå upp och våga göra skillnad, extra viktigt är det för oss i vår roll som lärare, för att alla barn ska få samma möjligheter och behandlas på ett lika respektfullt sätt genom hela live.
Å detta är ett sånt stort och viktigt ämne, vi måste börja lyssna mer på våra egna känslor och vårt egna förnuft. Idag blir vi så styrda av media och att det är så lätt att bli påverkade från olika håll är skrämmande. Jag själv som är mamma till två små flickor känner ibland en otroligt press på att barnen ska passa in i samhället och något som oroar mig är hur kommer framtiden se ut när mina döttrar är 14/15 år? Hur kommer dem få uppleva killar beteende och hur kommer kroppsfixeringen att märkas? iDAG tycker i alla fall jag att folk lägger för mycket vikt i hur vi ser ut på utsidan. Jag personligen tycker vi borde böra jobba lite mer på självkänslan hos våra blivande unga barn och ungdomar. Tror att om vi åter igen blir mer stränga i skolan och man fokuserar på rätt saker så kommer vi kanske få en bättre värld. Vad vet jag? Man kan bara hoppas på att vi får en ny trend snart där det inte är lika viktigt att ligga ute på sociala medier och med det så tror jag att våta ungdomar kommer må bättre.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag tycker snarare att vi ska framhålla fördelen med människors olikheter punkt. Och det är väl knappast någon man som hämmas i sin potential utan snarare möjligen får konkurrera på lika villkor om jobb och utrymme.Linnea Cortés representerar ett parti vars familjepolitik bottnar i traditionella könsroller av 50-tals snitt och vars stora fiende är "feministen" .
SvaraRaderaAtt vara för ett jämställt samhälle,alltså vara feminist,är att vara för demokrati. Och ge varje barn möjlighet att på riktigt välja vad hen vill och att hen känner att hen kommer att ha samma förutsättningar i livet men tills vi är där krävs arbete av föräldrar och lärare att visa att det handlar om kulturellt skapade normer och barriärer som hindrar oss att agera fritt. Det handlar inte om att begränsa utan att ge fler möjligheter. Att ge barnen makt över sina liv. Och jag undrar vad "samhället" vill!? I mammons julhets verkar det helt klart uppdelat i vad pojkar och flickor förväntas ta på sig och leka med.
Att klä ut sig till prinsessa, dinosaur eller superhjälte är ju knappast en potentiell karriärväg för barnet oavsett juridiskt kön.Fortsätt lek med rollerna stora som små. Det kanske vidgar livet även om det är enkelt om allt bara är antingen eller.
Ok, nu får ingen förstå mig fel-jag är för lika värde för alla människor, jag är för att kvinnor får rösta, jag är för att män och kvinnor, jude och muslim, svensk och indier-att alla har lika högt lön. Men, det finns ju olika orsaker att detta inte är så- utbildning, mera/mindre arbetstimmar,övertid,erfarenhet, stor företag/litet företag, större kommun/mindre k, yrkesval (vilken också beror på att kvinna kanske pga.graviditet, amning, familj) väljer jobb som inte är så krävande och har mindre ansvar Osv osv. Lönediskriminering är problem 1 i Sverige. Och det är det jag menar- vi fokuserar på färger-om rosa är tjej färg ellet om bilar är pojk leksaker. Det handlar inte om det. Jag tycker att vi skulle kunna vara både tjejer och pojkar(typiska kön så att säga)-om bara lön och lagar skulle bytas ut. Sverige är ändå 1 av de länder i top 5 när man googlar jämställdhet i världen, och jag tycker att alla här borde vara lyckliga att det är ändå så bra. Sen är det politik, och politiker dansar sin egen dans. Jag tycker att alla här gör ett toppen jobb- föräldrarna, lärare, alla!
SvaraRaderaOj vilket spännande ämne! Och en het potatis, minst sagt. Jag tror ändå att jag förstår vad du vill framföra, vilket ändå är en fin tanke, alltså att vi ska försöka se lite mer av det positiva i livet och det vi faktiskt har. Det är ju säkert enklare för en människa som flyttar till Sverige att se på detta med "andra glasögon/andra perspektiv" än för dem som alltid levt i Sverige och är vana vid hur saker och ting sker i det landet. Jag tror att i och med att detta är ett sådant hett ämne, gör det att även om man anser samma i sak, kan det lätt misstolkas...
SvaraRaderaJag anser att vi bör strunta i att lägga värderingar i om en grabb bär rosa kläder och en flicka bär blått. Samtidigt anser jag att vi bör strunta i att lägga värderingar i om en grabb bär blått och en flicka bär rosa. I mina ögon är det samma sak. Vuxna måste komma ihåg att vi är förebilder (modellobservation, den mer kompetente.. you name it) inför barnen och så fort vi säger till en liten pojke att han inte kan bära rosa eller inte bör leka med dockor (eller höjer ögonbrynen etc.), sänder det signaler till pojken/alla närvarande.
Så det jag anser är att vi ska se på människor och jubla över att vi är så olika. Fan vad tråkigt det hade varit om alla var som mig... Och vi ska jubla för att det finns det neutrala, svaga, starka, Kvinnliga, manliga, barnsliga o.s.v. Dock ska alla få samma chanser och möjligheter i livet oavsett, precis som du menar.
Klä barnen i vilka färger du vill. Vill man ha blå kläder på pojken och rosa på flickan så varför inte? Min son hade långt hår när han gick på förskolan och min dotter har blå jacka och byxor ibland. Självklart säger folk "hon" om han och "han" om hon, men jag rättar bara den som säger fel och sen är det inget mer med det. Förstår inte denna hysteri kring jämställdhet, men självklart ska kvinnor och män behandlas lika. Det är viktigt att se INDIVIDEN inte vilket kön personen har. Vidare anser jag att den som är bäst lämpad för jobbet ska få det, spelar ingen roll om det är en man eller kvinna. Däremot ska kvinnor och män med samma yrke/befattning ha samma lön. Det är inte jämställt att anställa 50% kvinnor och 50% män till ett företag, det är inte antalet det handlar om. Det är mest kvinnor som jobbar inom förskolan, men det betyder ju inte att män inte får arbeta där. Likadant kan man se att det är fler män inom verkstadsjobben, men det betyder inte heller att kvinnor inte är välkomna där. Jämställdhet handlar om att kvinnor och män ska ha samma rättigheter möjligheter och skyldigheter! /en tjej som lekte både med barbie och bilar
SvaraRaderaEtt viktigt ämne du tar upp, kommentarerna ovan bevisar också att det uppenbarligen är ett känsloladdat ämne för många av oss. Grundproblemet idag ligger nog i att vi gärna vill övertala andra om vad som är rätt och fel men samtidigt framhäver alla likas värde. Någonting blir dubbelt i det, en feminist har sin sanning, en icke feminist har sin. Någon tycker att rosa är fint på tjejer en annan tycker det är fint på pojkar, precis som du skriver i ditt inlägg håller jag med dig om att det ska vara upp till var och en hur man vill klä sina barn och sig själv. Problemet som jag ser det uppkommer först om man gräver lite djupare och analyserar vart dina och mina tankar grundar sig i, likt den litteratur vi läst kring genus, framkommer det att mycket av de tankar och de åsikter vi har är präglade av samhället och dess historia. Därför kan jag inte tycka det är okej att stanna vid tanken "Klä dina barn och dig själv i de färger och på de sätt du vill för att alla har vi en fri vilja", då det finns ett samhällsmönster som präglar våra åsikter och det är först när vi börjar att reda ut vad det är jag själv tycker och vad det är som samhället i stort påverkar mig att tycka, som jag verkligen kan få klarhet i vad som är mina egna tankar och åsikter. Sen kan man tycka att det är jobbigt att analyser och vara djup, men det är en annan sak och grundar sig i lathet.
SvaraRadera